"Tävling i soppa!"

Igår var det "tävling i soppa" på kvinnogruppen här i Caguas. Alla skulle ta med sig en soppa att bjuda på och sedan skulle alla rösta fram det vinnande bidraget. När jag frågade (helt allvarlig) förra tisdagen om det gick bra med pulversoppa utbröt ett gapskratt bland kvinnorna och jag insåg att det var matlagning från grunden som gällde. Jag stod alltså i går och tillagade en av de få soppor som jag kan, potatis och purjolökssoppa med cream fräsch. Hur det gick för mig i tävlingen? Jag kom faktiskt på delad andra plats. Jag ville verkligen inte vinna, eftersom vi fick veta strax innan omröstningen att den som vann skulle laga sin soppa till alla kvinnor vid ett kommande tillfälle. Vid detta tillfälle ska alla dessutom bjuda med sig en väninna. (bra ide eller hur?) Phu...matlagningen för offentligt bruk är inget för mig! Glad att fisksoppan som jag och Sara röstade på vann. Återigen gapskratt bland alla tjejer eftersom kvinnan som vann tydligen aldrig brukar laga mat, det sköter hennes man om! Hon såg lite bekymrad ut över sin vinst. Jag säger som vi brukar i frälsis: soppa , tvål och frälsning!

Ledarsamling hemma hos oss...

I eftermiddag var det dags för ledarsamling hemma hos oss. Den s.k kårnämnden består av 9-10 personer inklusive mig och Markus. Det är kul att det är en så pass stor grupp med tanke på att kåren bara har cirka 30 medlemmar. Ungefär var tredje person i församlingen är alltså med i kårnämnden just nu. Den yngsta medlemmen i kårnämnden är en tjej på 17 år som leder ungdomsgruppen och den äldsta en kvinna i sjuttioårsåldern. Verkar vara ett härligt gäng med hjärtat på rätta stället, alla är väldigt engagerade och de har en längtan att se Guds rike växa. Denna grupp kommer att vara viktig för mig och Markus i vårt arbete som kårledare här i Puerto Rico. Kändes gott att mötas i vårt hem.
I förmiddag var det gudstjänst som gällde eftersom det är Herrens dag. Nu var det Markus tur att predika på spanska. Han talade om den helige Andes eld i våra liv. I förbönen och lovsången i avslutningen av gudstjänsten upplevde vi hur den helige Ande vidrörde människor.
Igår tog vi ledigt och gjorde en skön utflykt till San Juan. Gick på stranden och kände oss som turister, vi sticker faktiskt ut ganska mycket här, verkar vara väldigt få europeer på plats på denna lilla ö. Tog en skön paus på ett café där de hade Ludwigs favorit glassmärke "Ben and Jerry". Kvällen ägnade vi åt att packa upp flyttkartongerna som kommit från Sverige. Det märktes verkligen skillnad i vårt hem när vi fick hit lite mer personliga saker. Huset vi bor i är ju helt möblerat men nu börjar det kännas lite mer som vårt hem.
Denna lovsång sjöng vi idag på kårens gudstjänst:
"Te necesito Dios, más que ayer. Te necesito Dios como nunca imaginé. Te necesito Dios, no quiero a nadie más, te necesito Dios, te necesito Dios."

Stämmer verkligen på vårt liv här- "jag behöver dig Gud mer än igår och mer än någonsin tidigare!"

Kanelbullar, ungdomsgrupp och flyttlådor från Sverige!

Idag fick vi våra flyttkartonger från Sverige Ska bli spännande att se vad vi packat ner. På förmiddagen bakade Sara svenska kanelbullar som vi bjöd ungdomsgruppen på i kväll. Vi hade ungdomssamlingen hemma hos oss och vi bjöd även på kaviarmackor och lakrits...det var inte särskilt uppskattat!

Isaac tog en annan väg...

Igår var skolor och universitet stängda och många arbetsplatser likaså. Folk förberedde sig på den befarade stormen eller möjligen orkanen Isaac. Det som hände var att Isaac tog en sydligare väg och passerade förbi söder om Puerto Rico! Lite regn har vi märkt av och mer ska det bli under helgen men det är vi ju ganska vana vid från Sverige!

Allting tar så lång tid här...

Vad vi än ska fixa för ärende så tar det mycket längre tid än vad vi beräknat. Det beror på lite olika saker, men största anledningen är nog trafiken. Det är helt enkelt alldeles för många bilar på för liten yta på denna ö. Finns i stort sett ingen kollektivtrafik alls. Första dagarna försökte vi komma på vid vilka tider på dagen det var rusningstrafik men efter ett tag insåg vi att det vi trodde var rusningstrafik bara var det normala tillståndet i trafiken här. En annan anledning att allt tar tid är så klart att allt är nytt för oss, vi vet inte riktigt var vi ska handla olika saker eller var man fixar olika ärenden. Tredje orsaken till att det tar tid är helt enkelt att alla tar det lugnt här. Här i Västindien verkar stress vara ett okänt begrepp. Häromdagen var vi tvungna att handla tennisskor till Ludwig, det tog oss två timmar! Mest på grund av att det tog sådan tid för personalen i affärerna att hämta de olika storlekarna han ville prova. Hur som helst, vem sa att det är bättre att stressa på det sätt som vi ofta gör hemma i Sverige? Vi får helt enkelt försöka anpassa oss lite till livsstilen här men för er som känner oss så vet ni att vi gillar att ha ett högt tempo och "få mycket gjort". Nyttigt att vara här, vi får utmaningar varje dag vilket gör oss mer beroende av den helige Andes hjälp och kraft.
Önskar att jag kunde visa er lite fler foton från vårt liv här men jag har knappt ens hunnit ta några kort. Ska försöka bättra mig.
Hela denna dag har nyheterna handlat om den kommande stormen och på förmiddagen hade vi en timmes telefon sammanträde med övriga officerare på ön där det diskuterade hur man bäst skulle vara beredda att möta eventuella behov under och/eller efter ovädret. Inte helt enkelt att följa med på ett telefonmöte på spanska med kanske ett tiotal deltagare och angående ett ämne man egentligen inte vet något om...
Hoppas ni har en fin sensommar!
Hasta otro dia!

Lugnet före stormen?

Idag talas det på nyheterna om en storm som kommer att nå Puerto Rico under onsdagskvällen och dra vidare framåt torsdagsmorgonen. På morgonen var frälsis ansvarige för katastrofhjälpen, Miguel, med på tv med anledning av det väntade ovädret. Samordningen av FA:s katastrofhjälp utgår från ett center i Caguas. Runt om ön finns 700 utbildade volontärer som kan ringas in på kort varsel. Frälsningsarmén är den organisation som ansvarar för att människor får hjälp de första 72 timmarna innan myndigheternas insatser kommit i gång. Vi återkommer om vad som händer i samband med detta oväder. Det har blåst och regnat en del idag och två grenar har blåst av på palmen utanför vårt hus.
I söndags predikade jag (Ewa-Marie) på spanska för första gången. Kändes ganska okej, talade enkelt utifrån berättelsen om den lame mannen som firades ner genom taket. Ville fokusera på frälsis uppdrag att föra människor till Jesus och hjälpa den som har det svårt så att människor kan resa sig upp i Jesu namn och få ett nytt liv. Vi kan se en strategi med fyra punkter för vårt arbete genom denna bibelberättelse:
1/ Vi måste jobba tillsammans
2/ Vi måste finna nya vägar (upp på taket, var inte den vanliga vägen)
3/ Vi måste undanröja de hinder som finns i vägen och göra en öppning för människor till Jesus (de gjorde en öppning i taket)
4/ Vi måste lita på kraften i namnet Jesus och ta ett steg i tro

Markus vittnade om vår kallelse till Puerto Rico som vi fick genom en dröm där han såg Puerto Ricos flagga.

På söndagseftermiddagen åkte vi två minibussar med folk från kåren i Caguas till en gemensam gudstjänst på kåren i Ponce. Fantastisk vacker resa över grönklädda berg. Resan tog cirka en timme och ungdomarna i vår buss sjöng lovsånger hela vägen. På gudstjänsten sändes fem personer från Puerto Rico till officerskolan i New York där de nu ska påbörja sin utbildning. I slutet av gudstjänsten inbjöds de som känt kallelsen till officerstjänst (pastor i frälsis) att komma fram för förbön. Fem personer gensvarade på detta varav två från kåren i Caguas.
Hoppas att ni alla har det bra. Har sett och hört att "Bygget" i Halmstad (konferens på Gullbrannagården) var välsignat! Tackar och prisar Gud att han är god alltid!

Hur länge har vi varit här egentligen?

Det har hänt så mycket sedan vi landade här i Puerto Rico att det känns som vi varit här en månad minst! När man tittar i almanackan inser man att det bara är drygt en vecka sedan vi kom. Första veckan har varit intensiv, alltför intensiv. Vi har varit på kårens bön och bibelstudie två gånger samt på en gudstjänst och en kvinnosamling. I onsdagskväll var Markus, Sara, och Ludwig på kårens musikskola. Tyvärr kom inte lärarna så det var bara att åka hem igen! (känns som att det finns en del att ta tag i här...) Vi har varit på kontoret varje dag för att försöka sätta oss in i hur allt fungerar och vi har försökt öppna ett bankkonto och få ett slags id-kort men det har inte lyckats ännu. Vi har försökt lära oss hitta och köra i den helt galna trafiken och vi har letat efter de affärer där vi kan handla hem mat och annat som vi behöver. Parallellt med allt detta har Ludwig börjat så smått på en engelsktalande skola, vilket inneburit ett antal samtal med rektorn, inköp av uniform, nya kompisar m.m.(återkommer om detta när vi ser hur det går) Vad mer har vi gjort? Igår var vi hela dagen på Dhk (huvudkontoret för frälsis här på Puerto Rico) för en introduktion för nya officerare i denna division. Det var en jättebra dag då vi också mötte kollegor från England/USA som nyligen anlänt till Jungfruöarna för att arbeta där.
Vi har nästan varit iväg varje kväll på jobb(berättar mer längre fram) och därför är vi så tacksamma till Herren att han skickade Sara med oss. Hon är ett ovärderligt stöd i allt det nya.
Jag antar att ni blivit trötta bara av att läsa om allt vi har haft för oss! Här kommer ett foto på vårt fina hus och ett på hängmattan i trädgården som vi hoppas få tillfälle att använda någon kväll eller tidigt morgon...

Välkomstmöte utan luftkonditionering!

Vår Söndag började klockan 9.00 med att vi började åka runt med kårens mini buss för att hämta upp folk till kåren. När vi kom fram till kåren upptäcktes ett mindre problem, luftkonditioneringen fungerade inte i kyrksalen. Ingen verkade veta vad det berodde på och alla sa att det aldrig hade hänt tidigare. Lite komiskt att det händer just när man ska välkomna nya kårledare från Sverige. Jag menar, ALLA som var där klagade på värmen. Det beslutades att flytta gudstjänsten till en annan lokal (serveringslokalen) där det fanns några fläktar åtminstone.
Jag och Markus vittnade på spanska och Markus sjöng en solosång. Major Jorge Marzan som är Dc på Puerto Rico installerade oss och predikade härligt om kyrkan utifrån Apostlagärningarna och den första församlingen. Vid förbönen för oss strömmade folk fram och la sina händer på oss. I gudstjänsten framförde en grupp tjejer ett drama. Efter gudstjänsten serverades snacks och tårta.
Mycket glädje, mycket kärlek och många engagerade ungdomar är vårt första instryck av kåren. Vi blev ganska berörda när en kille på 14 år presenterade sig för oss och sa att han var böneledare och ansvarig för lovsången i ungdomsgruppen!
Tacksamma för alla era förböner!
Ewa-Marie och Markus

På plats...

Vårt första intryck av Puerto Rico var den vänlighet som mötte oss. Två officerare mötte oss och tog oss till en restaurang och därefter skjutsade de oss till huset där vi nu bor. Huset ägs av Frälsningsarmén och ligger i ett lugnt och fint område. Redan dagen efter hämtade Jorge (en fältsergant som hjälpt oss de första dagarn) oss klockan nio och sedan jobbade vi hela dagen med praktiska ärenden. Markus kom hem vid tio på kvällen och sedan fortsatte vi hela fredagen med olika uppgifter. Vi har inte ens hunnit handla hem mat ännu! Idag är det lördag och vi ska vara lediga och i morgon blir det välkomstmöte på kåren.

Packat och klart...

Trodde inte att det skulle bli så fullt i väskorna! Nu har vi i stort sett packat klart inför resan. Vi lämnar Nässjö i natt eftersom flyget går från Landvetter tidigt i morgon bitti.
I går kväll firade vi Philip som fyller år om några dagar. Det blev smörgåstårta och prinsesstårta, väldigt typiskt för Sverige. Vet sedan tiden i Bolivia att vill man äta smörgåstårta när man bor utomlands så får man laga den själv!
I går laddade vi också med bönesamling tillsammans med hela familjen Kihlagård här i Nässjö. Vilken styrka det är att samlas och be tillsammans. Vi bad för resan, för vår tjänst, för kåren i Caguas men också för många människor i vår närhet som behöver förbön av olika anledningar.
Din och min bön för varandra gör skillnad!
Passar på att säga hej då till er alla. Vänner, kollegor, bekanta och familj - ni betyder alla mycket för oss.
Nästa gång vi hörs är det troligt att vi står på puertoricansk mark. Bless you!

Nu är utresan bokad!

Nu kan vi berätta att vår utresa till Puerto Rico är bokad. Vi flyger onsdagen den 8 augusti från Göteborg, mellanlandar i Frankfurt och ankommer till San Juan på onsdagseftermiddag lokal tid. Flyget tar ca 14 timmar vilket nog är en av de kortaste vägarna man kan ta sig från Sverige till Puerto Rico. Tacksamma till dem som bokat resan åt oss. Tacksamma till Gud som gett oss möjligheten. Tacksamma att vi nu kan börja nedräkningen på riktigt. Återstår lite praktiskt att fixa, några papper till försäkringskassan och skattemyndigheten. Några telefonsamtal och sedan är det bara att packa det som vi ska ta med oss. Vi blir alltså fem personer som reser tillsammans till Puerto Rico, Sara Kilagård, Markus systerdotter, följer med oss. (fotot) Hon kommer att vara med oss de första tre månaderna, främst för att kunna finnas till hands för sina kusiner. Det blir mycket nytt för oss alla i familjen och Ludwig som ska börja på en engelsktalande skola kommer troligen att behöva skjuts till skolan och även lite stöd med läxorna i början. Vi tror också att Herren kommer använda Sara som en förebild för ungdomarna i kåren i Caguas. Vi är glada att fina Sara följer med oss! Tacksamma för att ni som följer bloggen också är med och ber för oss.
Con amor en Cristo...