Tänkte berätta lite om förra helgen då vi var drygt 60 delegater från Puerto Rico som reste till Pensylvania för att vara med om "Strikepoint". Strikepoint var en konferens med fokus på visionen och på de fokusområden som frälsis har i detta territorie. Vi höll till på en kanonfin konferensanläggning i Hershey. Herahey är annars mest känd för all choklad som tillverkas här. Faktum är att hela staden byggdes och fick sitt namn efter att chokladfabriken startats.
Jag och våra tre delegater från Caguas.
De fyra olika fokusområdena som vi talade om var : lärjungaskap, ungdom (evangelisation riktad till dem under 30) , ledarskap och mission (integretated mission - to reach into new areas)
Vackra omgivningar, vackert väder och frid i hjärtat. vad mer kan man begära? Jag hade min morgonbön ute varje dag och njut av det friska sommarvädret som påminde om svensk sommar.
Lördagens seminarier där säkert minst 1500 personer deltog handlade om:
New places-New things-New people. Det var otroligt bra och utmanande undervisning med duktiga talare. Under hela lördagen målade denna kvinna framme vid scenen utifrån det som sades.
Mycket folk i alla åldrar....Mitt i denna mängd av människor kom en kvinna fram till mig och frågade om jag kände igen henne. Jag kände igen hennes ansikte men jag visste inte vem hon var. Hon berättade att hon var från Cagaus och att hon vid ett tillfälle hade sökt hjälp hos oss. Hon hade en son som var sjuk och behövde opereras och därför skulle hon resa till USA. Vi skickade med henne ett brev om att hon verkligen var i behov av hjälp på olika sätt (kläder, stöttning m.m) som hon skulle lämna tills frälsis i USA. Jag ringde också till den officer som jobbade på frälsis på den ort i USA dit hon skulle resa. Utöver det så hade jag bett för henne.Det var en mamma med stora bördor och som grät när vi bad tillsammans inne på socialexpeditionen på kåren i Cagus.
Nu mötte jag henne igen på denna stora konferens.Nu såg jag en strålande glad kvinna framför mig. Hon sa till mig "Pastora (pastorn) - allt som du bad för mig har skett. Det blev precis som du bad". Jag kommer inte alls ihåg vad det var jag hade bett men Herren hade verkat i hennes liv. Hon berättade att frälsis hade tagit emot henne som en familj där borta i USA. Hon och hennes två barn hade mött Kristus och hon var nu soldat i frälsningsarmen och hennes två barn var juniorsoldater. Jag fick också träffa den officer som jag hade ringt till den där dagen för över ett år sedan.
Det är spännande att vara en medarbetare i Guda rike!
Under helgen var kommendörerna Hodder gästtalare. Han predikade fantastiskt bra,och hans fru var en jättehärlig kvinna som jag fick tala med personligen eftersom en bekant, Margareta Ivarsson, presenterade mig för henne. Detta par var så duktiga och så perfekta att de likanade mer ett par från en Hollywoodfilm (!)
Hodders är ansvariga för ett av Kenyas två territorier. Det lär vara ett stort arbete, de berättade bl.a. att frälsis har 800 skolor där! (De flesta för handikappade barn som familjerna inte vill ta hand om)
Kommendör Hodder var en av dem som "nästan" blev vald till general (världsledare för frälsis) vid förra generalsvalet.
Här är jag med världens goaste Gudskvinna major Theresita Pacheco.
På söndagen var vi med på ordinationsgudstjänsten då 54 nya fräslningsofficerare ordinerades! Fem av dem var från Puerto Rico.
Mycket god mat och goda efterrätter serverades. Välsignelse till ande, kropp och själ alltså!
