God jul önskar familjen Kihlagård...

Vi vill önska alla vänner och familj en riktigt God Jul!

Klicka på länken för att se vår julhälsning....

 

Låt barnens drömmar födas på nytt denna jul!

"Nu fyller vi en lastbil med glädje för barn med behov".
Hela förra veckan hade Frälsningsarmén och Walmart ett samarbete
för att samla in julklappar till barn som växer upp i familjer med särskilda behov.

"Kick off" för aktiviteten - "Papa Noel" samarbetade med "Capitan Esperanza för
att väcka uppmärksamhet kring satsningen.

Mitt inne på Walmart i Caguas. En grupp barn spelade vackra
julsånger på fiol.

Våra chefer, Walmarts chefer, en välkänd journalist och tränaren från Baseboll
laget Criollos lade i de första julklapparna.
Major Jorge Marzan höll ett kort men helt fantastiskt tal om att
"barnens drömmar måste få födas till nytt liv denna jul" och han
förklarade att en ny stjärna inom baseball kanske föds som en följd av att
ett litet barn får en baseball handske i sin julklapp eller att en blivande journalist
kanske börjar forma sin dröm inför framtiden tack vare en  julklapp i form av en leksaks mikrofon denna jul.

Direktsänd radio inne på Walmart där vi fick marknadsföra aktiviteten.

Varje dag hade vi volountärer som stod och tog emot julklapparna.
En volountär berättade en fin historia om hur en tre-årig flicka frågat
vad leksakerna skulle vara till. Hon fick veta att det var till barn som är "fattiga" och kanske
inte kommer få några andra julklappar. En stund senare kom hon tillbaka tillsammans med sin
mamma och skänkte den leksak hon själv fått i sitt "Happy Meal" på Mac Donalds.
Hon ville att ett barn som var "fattigt" skulle få den.

Totalt samlade vi in drygt 350 julklappar här i Caguas.
Under denna veckan delas leksakerna ut till behövande.
Vi gör det som en s.k "Toy Shop" vilket innebär att leksakerna är
            uppställda efter ålder och varje förälder får komma och välja en julklapp till
varje barn i familjen. Vår socialarbetare Hilda ansvarar för utdelningen
genom att ringa och inbjuda de familjer som har behov och som vi har
haft kontakt med under året.

Ett fantastiskt vittnesbörd om helande!

Detta är Tia, en härlig tjej som blev medlem i kåren i
Caguas i maj månad detta år.
Förra året, den 23 juni, sökte Tia läkarvård på grund av huvudvärk.
Läkaren sa att det berodde på någon fraktur men Tia fick ingen direkt hjälp.
Den 2 oktober 2012 sökte hon hjälp igen. Efter noggrann undersökning
konstaterades att hon hade tre tumörer i hjärnan.
Läkaren sa direkt att de satt så illa att det inte skulle gå att operera
på grund av risken att bli förlamad.
I november förra året fick Tia hjälp av "Cancer association" för att kunna genomgå
cellgiftsbehandling. Det blev bara några behandlingar.
I februari sa läkarna att hon måste ta ett beslut. På grund av sin svåra ekonomiska
situation och även den svåra behandling som väntade valde
Tia att avbryta behandlingen.
I kåren i Caguas har vi bett mycket för Tia. Hon har två barn som verkligen behöver
henne och hon har nyligen mött Jesus personligen och älskar att vittna om
honom och tjäna honom. Hon har under en tid arbetat tre timmar per dag med städning på
kåren men utöver det är hon en person som alltid vill hjälpa andra.
Hon gör hembesök, fixar med kvinnogruppens aktiviteter,
förbereder kårens "Bazarer" och bjuder in folk till kyrkan.
I april fick hon förbön på ett särskilt sätt i kåren av en person som heter major Lugo.
Efter den förbönen konstaterade läkarna (vid återbesök)
att en av de tre tumörerna försvunnit.

För ca en månad sedan kände sig Tia väldigt dålig och gick fram för förbön
i gudstjänsten. Hon fick ett bibelord av Elisabeth Kihlagård
som bad för henne. Bibelordet var Jakobs brev 5:14-15.
Tia fick tro för ett helande och varje kväll har hon läst detta bibelord.
Hon har fortsatt att alltid komma till kåren på alla samlingar och
de senaste veckorna har hon jobbat extra mycket eftersom hon
varit anställd för  vår julgryteinsamling.
En söndag för två veckor sedan kände sig Tia illamående och dålig och hon kom inte till kåren
utan åkte till sjukhuset. Där tog man nya prover på henne och man gjorde också en
magnetröntgen på hennes hjärna.
Det konstaterades att det inte finns något
kvar av tumörena! De är borta!
Det finns ingen annan förklaring på detta
än att Herren har gjort ett mirakel.
När Tia vittnade idag visade hon på storbild både det provresultat som
läkaren givit henne och dessutom en bild på sin scannade hjärna!
Första gången jag varit med om det vid ett vittnesbörd!
Jag har skojat med Tia och sagt att "det är inte alla som har bevis på
att hjärnan är tom!" 

Systrar i Herren. Tack till er som varit med och bett för Tia.
All ära till Jesus som gör under och helar än idag!

Ett besök som berörde...

Jag tror att det är ungefär 75 kvinnor som har samlats i kapellet denna morgon för att vara med om en julandakt och få en julklapp av Frälsningsarmén. Det är kvinnor i alla åldrar, många unga i tjugo årsåldern. Det har de typiska "fångdräkterna" på sig. Vi befinner oss i ett kvinnofängelse utanför San Juan.

För att få komma in visiteras vi noga. En stor droghund undersöker var och en av oss. Vi är ca 10 kvinnor från Frälsis varav några officierade (pastorer). Fängelset består av ett stort område med många bostadshus och några större lokaler. Det är  förhållandevis väl underhållet, målat och rent och med grönska runt omkring.

Vi sjunger flera julsånger tillsammans med kvinnorna. Det är faktiskt en ganska glad stämning när vi sjunger  tillsammans. Många spelar med olika rytminstrument och på inhemska trummor. Här talar vi inte om julstämning i form av "Stilla Natt" med vacker pianomusik utan de Puertorikanska julsångerna är mer som "Feliz Navidad" och med salsa takt.

Janet Zuniga håller en otroligt fin predikan och det känns som att de flesta som är där suger in varje ord av hopp och tro som de kan. Det synsi ögonen att de är berörda. När vi frågar om någon har ett förbönsämnen så är det många som räcker upp handen. Många ger också sitt gensvar när Janet frågar om någon har tagit emot Jesus i sitt hjärta under bönen. En ung kvinna ber att få sjunga en sång, hon tar micken, sluter ögonen och sjunger en lovsång till Herren. Det är då jag märker det. Många i denna grupp av interner har vuxit upp i en kyrka, eller i en kristen familj. De känner igen sångerna, tonen, bönen och ordet. Det gör ont i mig att tänka på detta. Särskilt när jag ser alla unga tjejer. Vanliga, söta, fina tjejer som gillar att fixa sitt hår och snacka med kompisarna. Jag lägger märke till att många av dem har riktigt snygga, moderna tennisskor och jag inser när jag ser mig omkring att skorna är det enda det enda de får välja själva. Annars har alla dessa opersonliga dräkter. Några har sytt in och sytt upp sina dräkter så att passformen är mer "slimmad", mer moderna. Många av det yngre tjejerna tillhör den grupp interner som har blå dräkter. På slutet av samlingen förstår jag att de interner som har blå dräkter är de som begått svårast brott. Det är gruppen med högst säkerhet. Den grupp som troligen sitter inne för mord. Troligen på livstid. Även den tjej som sjunger lovsången har blå dräkt. Jag tänker "Hur hamnade ni här?" Vad hände egentligen?" När jag ska leda en julsång delar jag också hälsningen som Jesu mor Maria fick av en ängel "Var inte rädd'. Jag ser hur de lyssnar noga. 

Vi avslutar samlingen med att dela ut julklappar till var och en. En fin julpåse med några hygienartiklar. Flera kvinnor viskar i mitt öra: be för min son....eller be för min mamma. Jag nickar och önskar Guds välsignelse. Jag säger också "Feliz Navidad" till några. "God jul", orden fastnar i min mun, det känns faktiskt svårt att önska det. 

Så många fina kvinnor, som det gått snett för i livet. Hur ska det gå för dem?

Jag vet att de var berörda av vårt besök men jag kan också lova er att besöket berörde mig. 

Plötsligt sitter vi i bilen igen. Mission completed. Vi är tillbaka i vår verklighet. Vi kan lämna deras verklighet bakom oss och fortsätta våra liv. Jag tänker på budskapet som Janet Zuniga gav om Jesus återkomst och om himlen. Jag skulle inte tro att jag kommer att möta dessa kvinnor någon mer gång här på jorden, men jag vill tro och hoppas att jag en dag kommer att få möta dem i himlen.