måndag 18 februari 2013

Tre svenska damer på tre timmars besök i Puerto Rico!


Jag skrev i senaste bloggen att vi skulle få oväntat besök. I dag klockan tre anlände dessa
tre systrar från Sverige till hamnen i San Juan, från vänster: Gunvor, Ingrid och Eivor.
De hade genom mail meddelat oss att de var på kryssning från
Miami och att båten  (i bakgrunden) skulle göra ett tre timmar långt stopp i San Juan, så
på så vis var de inte oväntade. Det oväntade var väl mer att damen längst till höger snart firar sin 90 års dag
och att den mellersta systern inte är långt efter! Så pigga och vitala! Helt fantastiskt!

Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag tillsammans. Först åkte vi och visade dem Frälsningsarméns
nya huvudkontor och kårlokal i San Juan. Linda och Richard Lopez (t.v och t.h) tog
emot oss och visade oss runt.
Jag och Markus har personligen haft mest kontakt med Ingrid Lindberg (t.h om Ewa-Marie)
som varit officer och missionär i Frälsningsarmen hela sitt liv. En färgstark personlighet som blev s.k
kommendör och ledare för hela Frälsningsarméns arbete i Filippinerna samt senare för Danmark
och för  Finland. En stor förebild som kvinnlig ledare och en sann förebedjare.

Inne i San Juans kårlokal. (till höger familjen Lopez)




Vi tog bilen och körde  våra gäster på sightseeing genom Old San Juan. Här syns de typiska färgstarka husen som ger
San Juan dess speciella karaktär.


Gunvor, Ingrid och Eivor hade med sig välkomna gåvor
från Sverige!


lördag 16 februari 2013

Sportkväll i San Juan...

I går kväll hade vi gemensam ungdomssamling med kårerna i San Juan och Bayamon. Drygt 40 ungdomar samlades i den otroligt fina, stora, nya gympahall som kåren i San Juan snart ska ta i bruk. (hm...den var visst inte besiktigad ännu...) Det blev verkligen en toppenkväll där några riktigt sköna ungdomsledare här i Puerto Rico ledde olika sporter och lekar med mixade lag från de olika kårerna. Efteråt blev det fika, läsk och snacks ute i den varma kvällen. När vi åkte tillbaka till Caguas med vårt gäng ungdomar märkte man att humöret var på topp.

I dag var det dags för ungdomarnas satsning för att få in pengar till ungdomshelgen: en "Bazar" eller loppmarknad som vi säger på svenska. Vi får så otroligt mycket begagnade grejer till frälsis utan att ens be folk om det så det var bara att ställa i ordning och börja sälja. Så glad att ungdomarna fick in pengar som i stort sett kommer att täcka deras avgift till ungdomshelgen. Utan att göra sådana här satsningar skulle vi aldrig kunna få med några ungdomar på arrangemang av detta slag, väldigt få familjer har pengar till det. Känns bara så viktigt att våra ungdomar som är på frälsis så mycket ( 3-4 gånger varje vecka...) också får komma iväg och träffa andra ungdomar och njuta av miljöombyte.

Veckan har annars präglats något av att Markus varit sjuk och fick gå till läkare och få penicillin. Han blev frisk från förkylningen men han blev helt "flummig" av den och man kan verkligen undra vad det är för starka piller de skriver ut här. Nu är han bättre och vi är på G igen.

I går var jag på sammanträde halva dagen. Det handlade om "Womens ministry"inom Frälsningsarmen här i Puerto Rico. Ett planeringsmöte där alla kårer skulle ha en representant. Fick veta att även kvinnorna kommer att inbjudas till en helg i slutet av maj. På torsdag är det återigen dags för ett liknande möte, det kommer nog att ta hela dagen och det är ett planeringsmöte där alla officerare i Puerto Rico måste delta. Visst känner man ibland att man skulle behöva tiden till annat än sammanträden, det känner nog alla officerare i hela världen, men vi har i alla fall en fördel för samlingen i fredags och den som ska vara i veckan hålls i Caguas.

I kväll har Markus och killarna varit på bio. Det är ganska billigt här jämfört med i Sverige och bion här i Caguas är riktigt fin. Det blir alltså lite fler biobesök här än hemma i Sverige eftersom det är en skön avkoppling. Vi kanske går någon gång i månaden och tycker det är ganska ofta. Blev därför full i skratt när en officerskollega och jag kom att prata om detta med bio och filmer och hon utbrast: "mina ungar älskar bio, de är där minst två gånger i veckan!"

Det var allt för i kväll. I morgon är det gudstjänst som gäller och sedan ska Ludwig ha en kompis från kåren med sig hem.
Vacker naturbild från södra delen av ön

"När jag ser din himmel dina fingrars verk..."

På måndag får vi troligen ett "oväntat besök".... ska bli spännande och se om det funkar. Återkommer...

söndag 10 februari 2013

Uppdatering från Puerto Rico...


I fredags var det halvår sedan vi satte fötterna på Puerto Ricos mark. 
Tiden har gått väldigt fort och det
har hänt en hel del. 

Dagens blogg innehåller lite blandade foton från de senaste veckorna. Håll till godo:


Detta härliga gäng besökte oss under två veckor i januari - februari. Fina vänner  vi har som åker ända från Sverige för att besöka oss! Så kul det var att träffa dem igen...


Alexandra och Johan på utflykt i regnskogen tillsammans med
deras söta barn.


Vackert foto som Markus tog vid vattenfallet i regnskogen tillsammans med vännerna
från Sverige.





När Glimbecks var här på besök från Sverige hjälpte de oss att
börja måla om kontoren på frälsis. Tack Johan och
Alexandra.  Detta jobb var verkligen
välbehövligt. I tisdags fortsatte Markus arbetet...

Detta utrymme på vårt kontor var väldigt smutsigt och användes inte till något särskilt.
Vi röjde bort gamla dokumentskåp, Glimbecks målade om och vi köpte in dessa möbler,
en matta och gardiner. Nu har vi denna lilla hörna på kontoret där vi
kan ta en kopp kaffe och sitta ner för samtal eller andra planeringsmöten.





Denna fantastisk plats ligger på västra sidan av ön där vi var samlade
till officersmöten för fjorton dagar sedan. 35 personer möttes under tre dagar
till temat "pröva mitt hjärta Herre". Dagar av gemenskap, reflektion och uppbyggelse.
  
I en av pauserna skulle vi ta ett gruppfoto vid poolområdet. Det var rätt kul att
se Eduardo Zuniga, en av våra chefer, organisera detta. När han väl fått ihop gruppen
satte han sin kamera på själv utlösning på  en sop tunna och sedan slängde han sig in i fotot själv...

En liten present jag fick vid officersmötena...
det är nog första gången jag får nagellack
som en gåva på pastorsdagar! Dessa gåvor fick alla
damer, herrarna fick ett set med pennor och
vid ett annat tillfälle fick alla presenter
som innehöll godis.

 

Dukningen vid alla måltider gick på temat
om hjärtat... 





Denna bild är tagen idag på kåren när vi hade en visionsdag. Här sitter kårens medlemmar i smågrupper och samtalar om hur vi på bästa sätt kan ta emot nya människor som kommer till kåren.



Under dagen fick också alla möjlighet att samtala om ett material
som vi gjort i ordning och som handlade just om kårens vision:
servicio - salvacion - santidad. Det var kul att se folks engagemang
i gruppsamtalen. 

söndag 3 februari 2013

Jag tror verkligen på detta med smågrupper i församlingen!

En spännande vecka i Caguas kår ligger bakom oss!
I torsdags startade arbetet med smågrupper som vi i Caguas kallar för cellgrupper "grupos de celulas". Tanken med smågrupper är att alla i församlingen ska ha en mindre gemenskap att höra till. I dessa grupper kan man dela livet, växa i sin tro, samtala om bibeln, be för varandra, dela gemenskap och inte minst bjuda in nya människor. När cellgruppen växer kan gruppen delas i två grupper och församlingen växer. Samma princip som i vår mänskliga kropp som växer och byggs upp av celler.

Jag och Markus tror verkligen på detta med smågrupper, vi har ju sett att det är en fungerande modell under vår tid som kårledare i Halmstad. Nu var det alltså dags att pröva detta i Caguas. Här tror vi att det kommer att göra en stor skillnad i antalet människor vi kan komma i kontakt med och beröra genom kårens arbete. Många människor har problem med transport här och vid varje samling åker vi runt med kårens minibuss och hämtar upp folk. Detta ser vi som en "flaskhals" när det gäller tillväxt. Genom cellgrupper kan alla mötas "där de bor" och det finns inga begränsningar för tillväxt.

Även om kåren ibland haft bönemöten i olika hem så var detta med cellgruppsarbete nytt. Vi hade tillfrågat fyra medlemmar att öppna sina hem och vi hade tillfrågat andra medlemmar i kåren att leda de olika grupperna. Detta för att de som öppnade sina hem skulle känna stöd och inte känna alltför stort ansvar.

Jag och Markus åkte på torsdagskvällen till Luz som är soldat och bor tillsammans med sin man och två döttrar. Vilken kväll det blev! Herren överraskade oss verkligen. Även om de personer från kåren som skulle varit med i gruppen fått förhinder blev det ändå 17 personer på samlingen totalt! Luz hade inbjudit fyra nya vänner till gruppen, personer som inte tillhör kåren. Tre av dessa var inte bekännande kristna men deltog med stort engagemang. Vi delade ordet och sedan bad vi för var och en av dem som samlats. Kändes så fint att få be för ett par som var från Dominikanska republiken och som hade väldigt stora behov i sitt liv. Utöver de nio vuxna som samlades hade vi också åtta barn med under kvällen. Eftersom rummet vi samlades i var mycket litet höll barnen till ute på gården men det som hände var att när Markus började leda lovsång med gitarr tog alla barnen var sin stol och satte sig i dörröppningen. De deltog i lovsången med hela sitt hjärta. I slutet av vår kväll inbjöd vi alla barn att komma in och så sjöng vi ännu mer lovsång tillsammans. Kändes så fint också att få be för alla barnen. Tischa som är dotter i huset och i 9-års åldern bad med hög röst för alla sina kompisar. När jag och Markus åkte hem från denna kväll sa vi till varandra - kanske var det ungefär så här i den första församlingen. Trångt, saligt, lovsång med dörrar och fönster öppna. En enkel och öppen samling där grannar och vänner bjuds in och Jesus är i centrum.

Idag på gudstjänsten var det tillfälle för ledare och deltagare från de olika cellgrupperna att dela sitt vittnesbörd från den första samlingen. Oj, Gud är så god. Vilka härliga vittnesbörd. En tonårskille berättade att han fått hjälp av sin cellgruppsledare med något som verkligen tyngde honom. I en grupp hade man upplevt hur man kom varandra så nära redan vid den första samlingen och hur man hade kunnat tala om viktiga saker redan från start. En tjej på femton år vars mamma öppnade sitt hem för en grupp var jätteglad för att få uppleva detta med cellgrupp. Särskilt glad var hon över att grannar satte sig på balkongen eller tagit ut en stol utanför sitt hus när lovsång och bibelläsning började i hennes hus. Dessutom berättade man från denna grupp att innan de började samlingen var det ett väldigt liv på trafiken utanför huset men precis när de började sjunga lovsång stannade allt buller av. Visar bara att Gud har kontroll på allt.

Totalt samlades 42 personer till olika cellgrupper denna första cellgruppskväll. Vilken välsignelse! Vi brukar ha bönemöte på kåren på torsdagskvällarna och det brukar vara 10-12 deltagare. Detta var alltså en stor skillnad...börjar nästan kännas som om Herren har något på gång här i denna lilla kår...
Tack Jesus för att vi får ta evangeliet närmre människorna som bor i denna stad genom att mötas i olika hem på olika gator och lyfta upp ditt underbara namn!